Förra helgen stämde ÄNTLIGEN allt och vi fick åka upp till kojan för första gången i år. Det har dels varit svinkallt hela säsongen hittills och sen inte stämt på annat sätt de enstaka dagar som varit möjliga ur vädersynpunkt.

Vi satte barnen, svärmor och Jacob på kälkarna och så drog vi iväg. Gissa om jag kände mig fri och levande när jag fick köra skoter, jag som inte tror att jag tittat solen i ögonen sen i november. (Kanske en aning överdrivet, men ni förstår vad jag menar!)

Å vilken dag det blev! Mattias var jättenöjd hela dagen. Sov som en stock mellan farmors knän i skoterpulkan och mådde finfinf i kojan, precis som vi andra. Vi åt kolbullar å godis å bullar å mådde, innan vi åkte hem i skumrasket. Mmm!!!

Precis som rubriken säger så är det nu dags för mej att skärpa till mig. Jag måste ju visa att den där tjockismagen har blivit nåt. En helt fantastisk liten Mattias.

En leende, skrikande, sovande, jollrande, knorrig, välskapt och nu 2,5 månader gammal kille.

Född den 19 december kl. 16.55 3230 g och 50 cm lång.

Förlossningen gick jättebra! Jag är såå glad att ha fått uppleva en vaginal förlossning, och det gick nästan oförskämt bra. Ryggbedövning is the shit! ;)

Vi kom hem till en mäkta stolt och uppspelt storasyster, och hennes kärlek till lillebror gör mig alldeles varm. Hon har förstås känt av omställningen ordenligt, men all frustration har riktats mot oss och lillebror har inte fått ett enda tjuvnyp. Mammas duktiga piga! <3

Lite besväligt med magen har han haft, men nu börjar det också att bli bättre och jag längtar verkligen efter lite mer rutin och ordning på vardagen. För fy va upp och ner allt blir i början...

Ska se om jag lyckas uppdatera lite mer nu. Föresatsen har funnits länge, men det är inte alltid så lätt att komma till skott.

Nu äre inte länge kvar. Det är med nån slags skräckblandad förtjusning jag inser det. Att den där krabaten som sparkar mig på revbena och grejar runt så jag nästan kissar på mej, och som börjar bli riktigt tung å dra på nu, ska UT! Börjar komma till det läget att det får bli som det vill nu, så är det bättre än att ha kvar den i magen. Hit hann jag aldrig riktigt i tanken med Signe, och det är skönt att

vara här nu!

I helgen va vi till Vilhelmina. Sista påhälsningen på några veckor. Signe åkte skrillor för första gången och det var jättekul!

Nästa gång jag skriver har jag kanske ett litet liv att visa ut. :) En lillebror som ska heta Lillasyster enligt Signe. Vi får väl se...   

Det blev visst inga fler födelsedagsbilder.. Och det börjar kännas lite länge sen nu. :)

Vi grejar på ute på gården, och det är såå roligt när vi kommit så pass att det faktiskt börjar se bättre ut igen. Förra veckan och i helgen har E satt innertaket på brokvisten och satt spotlights med dimmer på. Idag har vi lagt stenpussel ute på gården, framför bron, och gissa om det gav mig ro i själen att lägga kvarnstenen på en hedrande plats igen. E yppade också sin övertygelse om att farmor nickar gillande från sin himmel. Jag är böjd att hålla med, för fint blir det och gården känns mer hel igen.

Vi har världens bästa unge också. Hon har lekt ute hela dagen och roat sig själv rätt mycket med sin nya vattenkanna som hon fick i morse. skönt när hon kan vara ute och poa på vid sidan av och liksom vara med på ett hörn ändå. :) Lilla hjärtat.

Vi har verkligen haft en kanonfin sommar hon och jag. Lite jobbigt att erkänna, men jag gruvade faktiskt för min långa semester. Vad hittar man på med en tvååring, som är van att vara på dagis, i sju veckor som inte gör att hon bokstavligen kryper ur skinnet och klättrar på väggarna.. De tankarna kombinerat med en grundtanke om att hon måste lära sig att vi inte hela tiden kan roa henne här hemma - så funkar inte ett hushåll - och att det faktiskt är NYTTIGT för barn att ha tråkigt. Det är min totala övertygelse om att ungar måste få träna på det. På samma sätt som att vi vuxna blir rastlösa och rädda för att ha för lite att göra om vi är uppskruvade och har jobbat för mycket, så är det lika för barn. Man är mer harmonisk och i balans när man vågar ha tråkigt någon dag.

Jag hade en galet trotsig unge första veckan, men nu har vi hittat en mycket bättre balans. Är såååå glad att jag valde att ha så mycket ledigt i sommar, för jag har verkligen lärt mig mycket själv och mognat. Man missar verkligen läskig mycket när man jobbar heltid med henne på dagis.. :/ Verkligen helt gaaalet att man kan känna sig så ovan att vara med sitt eget barn, och så rädd för att inte göra ett bra jobb som mamma att man nästan drar sig för att prova. Jäkla jobb man har som tar så mycket tid av en.. så man blir usel på å va hemma, menar jag.

  Foto: S. Ramstedt

Igår var jag och Eric och tittade på lilla bebben i magen. Hur skönt som helst att se hennom och höra att allt såg bra ut. vi fick med oss många bilder på vår lilla alien, och jag försökte visa Signe hur bebben ser ut. Hoppas att hon ska fatta att det inte är någon tecknad kisssekatt, att man faktiskt inte kan välja alls.. :) Tror inte att det gav henne så mycket faktiskt, haha, inte ens mamma såg vad det var.. Men men, det är ändå kul att visa upp.  

jajja, om man skulle ha tagit och gått ut en sväng, slagits med tusen mygg (är ett riiiiiktigt myggår i år.. :/  ) och hejjat på min söta gubbe som är ute och jobbar fast timmen är sen.

På återseende om ett halvår eller så.  :P Ha're!

Min kamera krånglade när jag skulle ladda över bilderna, men de första från den stora bemärkelsedagen kom iallafall med. Såhär är det att fylla år och få "kiite" (paket :)

Äntligen en början! va kan de va?

EN SKOTTKÄRRA, eller på Signe-språk; Kotälla!

Sen har hon nog ärvt en egenskap av morfar.. För hon har det då inte efter mig!

Ska se om jag får till det med de andra bilderna, så kommer det några utebilder också. Vi hade en helhärlig dag ute, med mycke folk och riktig kalaskänsla! TACK alla! :D  

Här kommer ett par bilder från vinterns bravader. Har försökt tömma kameran på bilder från tvåårsdagen, och kunde inte låta bli att ta med några fler..

Vi var upp till Ume en helg och hälsade på Världens Bästa Stina <3 . Fick träffa hennes R för första gången och vi hade sköna dagar! Solen fick vi också se ute vid deras mysiga stuga. :)

Sen måsta jag ju också bjuda på en påskkärring. :) Det kryllade av påskkärringar och påskgubbar på dagis på skärtorsdagen när vi lämnade Signe. Det var febril aktivitet med att piffa det sista och göra alla kvastar klara för avfärd mot Blåkulla, med första stopp på Tåsjögården och påsksånger för tanterna och farbröderna där. Kan bara gissa hur uppskattat det måste ha varit!

Så här söt är vår kärring!

Ojoj, vad tiden går fort! Idag har min snälla mamma gjort tårtbottnar som jag fyllde med gosaker när ja kom hem från jobbet. Imorgon fyller nämligen världens bästa brutta 2 år!! Jag kan inte fatta var tiden tar vägen!

Det går inte att komma ifrån att tankarna går till sunderbyn och alla turer kring Signes födelse när det närmar sig hennes födelsedag. En omvälvande tid, bland det tuffaste jag har varit med om tror jag, men ojoj så stort!

Hon börjar bli stor nu, vår lilla tjej. Pratar för sig, har en obeveklig vilja och ett underbart humör. Det tycker jag ibland, och ibland önskar jag att hon kunde vara mer av den lugna, beskedliga sorten. Men jag hoppas och tror att vi alla går styrkta genom de här perioderna och att hon kommer att bli en självständig och trygg tjej. Hoppas!

Förra helgen fyllde jag själv år. Jag fick fina presenter. :) En ny, FUNGERANDE (!) elvisp av mina föräldrar, så skönt att slippa kramp i armen eller alternativt hörselkåpor för att vispa en gräddskvätt,  och helfina kängor av min E å S.

Annars rullar livet på. Våren gör sitt antågande och jag njuter av bara vägar och ljuset som återvänder med ljusets hastighet. Påsken var jobbig, bokstavligt talat, men jag har haft en lugn vecka och njuter nu av en ledig helg med nära och kära. Ikväll har kusin Niklas och Karro varit här, och jag myser i deras sällskap! Tack!!

Nu är det dags att knyta sig, det blir en lång dag imorgon. Spikmattan och en sudoku under täcket, det är fredagsmys på hög nivå!

Trevlig helg, och välkommen förbi på en tårtbit! :)

Är rätt skönt det här med bloggande. För nu har jag alldeles släppt kraven på hur ofta jag ska uppdatera. Jag är inne i ett "ääh-skôv" och det är så befriande. dessutom tror jag att de som eventuellt brukade titta in här och läsa har gett upp för läääänge sen, vilket jag också skulle ha gjort, så pressen är som bortblåst. Har tänkt några varv att jag skulle ta bort den, men den stör ju inte heller. Rätt vad det är kommer lusten kanske tillbaka, vad vet jag.

Just nu är det mycket som upptar mina tankar, och min energi går åt till ett intensivt jobb, som drog igång i 120 knyck efter julhelgerna, inte alls den välbehövliga januai-vila jag är van.. den går också till utbyggnadsfunderingar, en rastlös karl som behöver ett jobb, en liten tös som börjar komma in i "kan-själv-stadiet" ordentligt och mycket annat.... ALLT annat.

ikväll har jag varit till farmors grav. Pappa hade tänt ett ljus där, och letat åt gravstenen under all snö. Jag köpte med mig tre stora fina mörkrosa rosor från ström idag, som jag var dit och satte ikväll. Blev så fint. Hon skulle imorgon ha fyllt 86 år... Är så skönt att få göra något konkret av tankarna ibland. Är såå tacksam att jag bor där jag bor, att jag har nära till hennes viloplats. Känner med de andra som skulle vilja kunna göra samma sak. Men blommorna och ljuset gör fint för henne från er också.

Undrar när det ska sluta göra ont att sakna...

Nä, om man ska ta att vinna i yatzy innan man går och sover. jobb imorgon!