Måste bara få berätta om bästa Niklas.

När vi är med han så är jag helt brädad. Signe är kär och har inte ögon för någon annan.. Å inte klagar jag. Det är rätt skönt och inte vara oumbärlig i alla lägen.

Förra måndagen var vi till Dorro och fikade med bästa Niklas. En mysig stund, och vi hann med lite span på byn åxå. Signe njöt i fulla drag. :)

Tack för att du finns och smittar oss med energi! :D

Imorgon är det alla helgons dag. Numera heter det "Halloween" i gemene mans mun. Jag vet inte om jag är gammaldags eller om jag blivit väldigt indoktrinerad i kyrkans värld, men för mig är det iallafall allhelgona, den helgen på året där man lite mer än annars minns sina bortgångna och tänker på dem och alla andra som tappat nära och kära. Halloween är för mig ett nytt och kommersiellt påfund, kommet i grunden från Irland, där man har som tradition att skrämma bort osaliga andar som går igen när det nya året (de har visst nåt gammalt nyår vid den här tiden) träder in. De klär ut sig i läskiga kläder för att andarna inte ska vilja inta deras kroppar.. Om jag minns rätt från det jag läst för länge sen... känns inte som den helg jag vill fira iaf. Allra helst inte i år, när jag förlorat flera anhöriga själv..

Är i valet och kvalet hur jag ska göra imorgon. Vill gå till kyrkan och lyssna till parentationen, som det heter när de läser upp namnen på de som gått bort under året, och minnas.. Men jag arbetar inte för att jag tydligen haft grissjukan, och kyrkoherden vill vara säker på att jag inte smittar. Ett smart drag av ansvarig arbetsledare, men jag smittar allra troligast inte längre enligt läkare, vilket gör att jag visst borde kunna gå till kyrkan här hemma. Jaja, får väl se.

har haft en urmysig kväll på knôppen ikväll. Ätit gott, druckit vin, skrattat massor och pratat skit. Oj, vad man behöver det ibland!!

Nu är det nog dags för sängen. Eric ska jaga imorgon, så det är jag som ska ta hand om bruttan imorgonbitti. Då ska jag helst vara någorlunda pigg och rask.

Så.. ha en fin helg. Minns era förfäder och släktingar som gått ur tiden och vårda de som är kvar..

Fina, fina, varma, glada mormor. Hoppas du skrattar lika gott i himlen. Önskar att du och farmor tar hand om varann.

"Jag sänder en bön till dig Gud;

att du ska ta hand om de mina.

Att Din himmel finns och att frid är för alla,

att kärlek och ljus är ditt hem."

...springer på. För fullt.

Just idag springer det inte så fort för vi är lite febriga här hemma. Gubben är varmast, men bustrollet är inte helt piggt och glatt heller och det värker i mina knän och huvveknoppen. Men vi är inte svinigare än vanligt, så vi klarar oss nog. :)

Är verkligen ett hektiskt liv nu, vet inte när jag hann va less för att jag inte har nåt att göra senast.. Visst kan ja sitta å va rastlös och less, men det är mer en förklädd ångest över allt jag borde göra utom att sitta still.

Längtar desperat efter lite mer fotfäste i min tillvaro. På ytan funkar allt. Vi får ihop det med arbeten, dagistider och tvätthögen som svämmade över ryms nu i korgen igen, men ändå känns det nånstans som att jag inte alls hinner med. Är det det som är att vara småbarnsförälder? Jag vet inte. Kanske är det så att jag inte förrän efteråt kan förstå vad jag är mitt uppe i, men det kan ju ta ett tag. jag vill veta NUUU!

Har inte skrivit nåt sen innan mormor dog.. Å jag vet faktiskt inte vad jag ska skriva heller. Vi hade en jättefin begravning i fredags, och nu känner jag mej mest less på att vara ledsen. Faktiskt... Är för mycket med två på samma gång. Man blir så rotlös, även fast det "bara" är mormor och farmor, så känns det verkligen som att bitar fattas i mig nu. Hur ska det då inte kännas för mamma, mostrarna och morfar... Huu. Nä, den tanken fördjupar jag mig inte i mer ikväll.

Nu ska vi se om trollungen vill somna, så ska vi plocka fram lite glass. Är så bra att ha en sjukling, då får man äta glass mitt på en måndag! :D

Min "ensam hemma" är inte lika dramatisk som filmen. Jag har inga inbrottstjuvar och kluriga problemlösningar för mig. (Borde lugna min man något inför hemkomsten..) Men jag känner mig nog nästan lika ensam som att ha hela familjen nånstans långt borta och vara glömd hemma. Eller, nä.. kanske inte riktigt.

Egentligen ä jag inte ens ensam, Signe sover i sin säng. Men hon somnade så himla tidigt ikväll och Eric är i Dorro och gaphalsar sig med kören.

Jag har blivit riktigt urkass på att vara ensam hemma. Blir så konstigt rastlös och stressad. "Borde hinna" en hel massa saker, men ändå sitter jag i soffan och zappar och gör ingenting. Och det hade ju i och för sig kunnat va helt ok, att inte göra nåt alls menar jag, efter en arbetshelg och just av den anledningen att det är så värdefull tid. Men den där sofftiden blir så meningslös om jag ändå bara sitter här och är uppvarvad..

Igår putsade jag några fönster. Är så otroligt tråkigt, och då kan ni fatta hur ofantligt tråkigt det är när de inte ens blir rena.. tror nästan de blev värre. Men jag skyller på att det är gamla och dåliga fönster och att jag snart får nya! Om några år eller så, och så pass kan man ju se ut.. eller nåt. :/ Borde verkligen göra om det, men nu har jag ju satt upp nya gardiner också. Alla undanflykter är lika bra! Tog och slaktade en omgång panelgardiner igår och sydde om till gardinkappor till vardgsrummet. Har väldigt gott om panelgardiner men inga bra fönster för dem. I mina små fönster ryms det liksom inte, för då blir det inget fönster kvar emellan. Och det blev faktiskt riktigt bra! och lite tyg blev det kvar till en liten duk på mitt bord också.

Imorgon är det ledigt! Jag och bruttan hoppas på bra väder så vi kan ta oss en lång, skön promenad utan att blåsa bort, frysa ihjäl eller snöa över. Mamma och jag pratade om höstfrysningsfenomenet igår. Att det är så att man fryser mycket mer på hösten än när det blivit vinter. Vi kom fram till att det finns flera anledningar;

1 Man är väldigt dålig på att klä på sig ordentligt.

2 Man är ovan kylan

3 Det är fuktigt och blåsigt, så det blir en helt annan typ av kyla.

Men det känns ändå som att om man kunde komma underfund om den första punkten skulle man komma väldans långt. Får se om jag lyckas imorgon!

Nä, nu måste jag ju skynda mig att njuta av ensamheten innan Eric kommer hem. Han kommer vilken minut som helst... Kom igen nu Erika, NJUT! Kanske spikmattan??

Ha're!