Asså.. det där med ungar.. Vilken jäkla berg-och-dal-bana. Ibland är det så fantastiskt underbart så man vill stoppa tiden och bara slurpa i sig varenda millisekund, nästa stund önskar man inget hellre än att tiden ska gå fort så att de går bättre att prata med, sover bättre på nätterna, leker bättre själv eller vad det nu kan vara. Ena stunden är amningen det mysigaste, häftigaste, ljuvligaste man får vara med om och lika fort vänder det och blir jättejobbigt för att det inte funkar, bara är en massa tjorv och man känner sig usel och som en dålig mamma. Hörde på Sosidan den nyblivna mamman bli mycket förnärmad på sin man när han föreslog ersättning; "Är du galen? Fattar du inte att för en ammande kvinna är ersättning detsamma som viagra för mannen?!" Det ligger en hel del i det. Det blir så tydligt att jag inte kan. Något gör att min kropp inte lyder, och jag måste ta till konstgjorda, onaturliga hjälpmedel för att klara av det jag vill - i det här fallet ge mitt barn mat.

Jag har kommit till nåt slags luddigt vägskäl nu. Han tjorvar massor och jag tror att jag helt enkelt har lite halvlite mat. Jag har sen han föddes fått amma ofta, typ varannan timme, och det har inte blivit bättre fastän han är snart 3 månader. Det har inte stört mig nämnvärt, men nu har läget blivt ett lite annat. Han följer sin viktkurva och är oftast nöjd mellan målen, så det är ingen fara på taket. Men han har börjat strula när han äter. Släpper bröstet ofta och skriker. Sen tar han tag, suger några drag, sväljer, släpper och börjar skrika igen. SKITSTÖRIGT!! Jag vill ju amma! Å det har ju gått så bra ändå den här gången, och jag är så glad för det... Vill inte behöva börja jävlas med att koka vatten, ha termos, pulver, flaskor och fan å hans moster med mig så fort jag ska nånstans..!

Vi får väl se hur länge jag orkar. För det blir nåt slags avgörande till slut om han inte slutar tjorva. Det går bara till en viss gräns innan jag inte har någon mat till honom när det är dags att äta. Funkar ju inte att vara stessad och irriterad på honom när man ska amma....

Lever i ytterligheternas tid just nu. På gott och ont.

 

Systr

21 mars 2011 19:45

Jag förstår precis vad du pratar om när det gäller berg-och-dal-banan med barn! En sekunden är man arg som ett bi och vill säga upp sig som mamma och nästa njuter man och är så lycklig så mamma-hjärtat smälter.
Avseende amningen så tycker jag enbart att du ska gå efter din egen magkänsla (för du har en bra sådan även om du ibland tvivlar på den!) och vad du vill och känner är rätt! Det finns inga fel så länge man känner att det känns bra i mamma-hjärtat! Hejja syster! Jag finns när/om du behöver mig! KRAAAAM

 

Erika

22 mars 2011 20:08

<3

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Nu pausar jag från det här.   Tack för nu till er som troget varit in och tittat efter om det kommit nåt nytt, även om jag varit vansinnigt dålig att uppdatera sista tiden. Jag lämnar det som är såhär. Vem vet, jag kanske återkommer. ;)   Kra...

...pratas det om på nyheter och skrivs om på mjölkpaket och i tidningar. Jag är mer bekant med barn-släpp, jag. En ganska trevlig upplevelse det med. :)                                              ...

Vi hade en vansinnigt fin påsk! Man kunde ju lätt ha trott att det skulle vara sorg att skoterföret var så totalt slut, men man kan ju inte annat än tycka att det är härligt med det ljuvliga vädret vi fick ändå. Riktig sommarvärme!    Vi grillade och...

I tisdags fick vi ett ryck, jag och mina barn, (eller... mest jag :) och drog iväg till Ume. Jag behövde lite nya kläder. Så vi passade på att hälsa på Stina och bodde i det kanonfina gästrummet hennes bostadsrättsförening hyr ut.   Vi hann med a...