Jahapp, då var vi där igen.

Har sett fram emot att få ta fram stjärnor och stakar i flera veckor, bytte gardiner tidigt förra veckan för att ha klart för advent. Visste också att det inte skulle bli nån tid att stöka mot slutet av veckan. Och, mycket riktigt, jag fick panik-riva fram stakarna på lördag morgon innan vi åkte till Ström för att jobba. Kändes mest jobbigt, och även om det nu är fint i mina fönster har inte den där rätta myskänslan infunnit sig.. Den kommer kanske?

Missade gudstjänsten i söndags också. Känns riktigt surt! Jag har jobbat som en tok i några veckor nu, precis som det är för oss kantorskor. Det säger jag inget om för det är slappt nog så ofta så det jämnar ut sig, men det märkliga med det hela är att hur man än längtar att veckan ska ta slut så man får andas igen, så är man inte nöjd när man får va hemma heller!

Vaknade kl 2 natten mot söndag och tänkte att "nu har jag fått magsjuka", och jajjemän, visst var det så. Däckad på soffan hela söndag och fick äran att väcka min kyrkoherde kl 7 på söndagmorgon.. :/ Tur att han är snäll!!

Så, istället för att leda min finfina kyrkokör på Otto Olssons Advent, Koppången och Bereden väg, spela ett snofsigt preludium på 103:an medan kören gick i procession in, braka på med Hosianna efter evangelieläsningen...... ja, så låg jag pall på soffan mellan toabesöken. Kanske också kan göra att de ä lite fördröjning på julstämningen.

Ja.. annars då? Jo tack.

Det går liksom i en vanlig trad. Varken bättre eller sämre, snarare tvärtom, som E brukar säga. Jag känner att jag skulle behöva träna på att inte utvärdera allt så rackarns mycke, men de ä lättare sagt än gjort.

Nu ska jag ligga på min spikmatta en stund och titta på faddergalan på tv. Hoppas på lite sol imorgon, det har glunkats om det på nyheterna. :) Då ska jag ut i luft och LJUS!!