Ikväll har jag träffat min nya kyrkokör för första gången. Var lite pirrig innan, vad skulle det vara för en skara..?! MEN! De var hur fina som helst. Puh, så skönt! Tror att det där kommer att gå jättebra. Längtar tills jag får sätta tänderna i dem på egen hand.. :)

Sitter i sängen å bloggar på min sprillans nya databurk. Fick den på jobbet idag. Lyxigt med en som batteriet håller en stund på. Och snabb är den åxå. Hihi!!

Eric är borta å jobbar igen. Det var den samvaron det.. Typiskt. Men pappa tröstade mig; "Ja, men ni fick ju två veckor iallafall.." Det var ju ett sött försök. :/ Men det är lite lite tid att skapa ett gemensamt liv, en gemensam vardag på. Det var ju förhoppningen. Men det kommer.

"Allt har sin tid.

Det finns en tid för allt

som sker under himlen.

Allt har sin tid."

Nu ska jag fynda på Tradera innan batteriet tar slut. Tjingeling!

Idag har vi haft en underbart härlig dag. En sån där spontan dag som blir så bra som en planerad aldrig kan.. Mmm.. Vi åkte till Borga å hälsade på HELA familjen Hahlin! Moster å kussarna å lilla Gnu å till å me Tobbe va där!

Vi fick se de nya fiiiina huset, som va så fint så ja nästan började gråta. Jättekonstigt, för sån ä ju inte ja, men de va verkligen precis så rätt. Ojoj, vilket paradis.. Sen gilllade vi fläsk å korv i grillkåtan å åt å åt å åt å åt åtå tåt åt åt tå åt åtåt å tåt å drack kaffe.

Sen gick vi in å drack lite mer kaffe.

De var verkligen en jättefin dag. Jag ville inte åka hem.. Men det är man ju liksom tvungen till. Det var så skön stämning där. Åsså har dom gjort så jättemysigt. Jo, för de luriga ä att läget egentligen inte är det bästa. Förutom att man har tjusig utsikt över klöverfjället så ligger de ju rätt centralt om man säger så, med grannar in på knuten åt nästan alla håll. Men de ä där de luriga kommer in; det spelar ingen roll! De ä ju bara bäst ändå. Känslan är så mysig, man känner lugnet i HELA kroppen, å de ä ju de som är grejen. Sen får de väl va så mycket folk det vill bara känslan ä rätt.

TACK för en helfin dag!!

Förra veckan var det älgjaktsstart! Hela familjen var i skogen förutom jag å Signe. Men vi fick oss ett smakprov på tisdagen. Då smög Signe på sitt första ståndskall! Eller... vi trodde att det var det så vi körde dit för att få titta (jag har heller aldrig fått se Bosco in action..) men det visade sig att hunden vi hörde inte var Bosco, och att älgen han haft på kornet förmodligen simmat över sjön. Så Bosco stod kvar på sjökanten. Men vi tycker ändå att det räknas som att Signe jagat älg!

Det här är efter dagen, när lite mer dramatik i form av sårskjutning å lite så var avklarat, när Signe ropar till morfar å frågar om han tänker komma nån gång...!