Ojoj, vilken helg! Puh! Men nu är den över. Äntligen.

E har varit hemma och ledig hela helgen, förstås, och jag har jobbat alla dagar utom påskafton. Men då var vi ute i Moskosel å åkte skoter. Härligt!

Har ju iaf varit riktigt fint väder för de som varit lediga. Hoppas att det håller i sig och är lika fint nästa helg. Då är jag nämligen ledig, å vi ska hem!

I övrigt är allt bra. Mycket fokus börjar det bli på självaste fram-klämmandet nu.. Gruvar mig nog allt en hel del. Men försöker trösta mig med att alla klarar det på ett eller annat sätt. En riktig klyscha som funkar bara sådär... Men jag har inget bättre att komma med i nuläget. Hinner nog komma på nåt bättre! :)

 Fötterna börjar se ut som att jag vore en sån där liten Hob ur Sagan om Ringen. Om Du inte vet hur de ser ut, så är de rätt oproportionella. STORA fötter och små söta dvärg-typer till människor. Jag påstår mig inte vara något som helst dvärglik, men desto större är fötterna. Och benen. Och fingrarna. Till och med ansiktet (ögonlock, kinder, läppar.... usch!) är svullet när jag vaknar. Men det rinner ner i fötterna efter en stund. Rätt bra ändå, för jag föredrar att inte få på mig skorna framför att inte få upp ögonen. :/ Nä! Nu får jag väl sluta gnälla..!!

Sänder många varma tankar till S.. Det finns nackdelar med att vi blivit vuxna nog för att skaffa barn. Ett år är ett år, å i samma takt vi "vuxnar" till oss så "gamlar" också våra kära till sig... En knäpp regel.

Nu är det tre arbetsveckor kvar. Varav den första blir välförtjänt slapp. Imorgon ska jag träffa barnmorskan och klippa och färga kalufsen. Jajjemän! Oj, så skönt å bli fin i håret!!

Ha det gott, alla!!   KRAM!

Oj, så skönt å va hemma! I går morse tog jag bussen hem, å pappa hämtade mig i Hoting mitt på dagen. Plockade ut nån liten semesterdag så fick jag mig en riktig lååånghelg. Eric kommer från Lule ikväll. Blir mycket ensam körning för han, men det må va hänt.

Imorgon kommer mamma hem från Mora åxå, hon har varit hundvakt där i veckan som gått.

Njuter verkligen av "hundlivet" här hemma. Birk är jättecharmig och vill gosa hur mycket som helst. Han blir nog lite bortskämd med att få vara i knät tror jag, men det brukar ju göra sig själv när de blir för stora och bökiga att ha där.

Det gick, efter omständigheterna får man väl säga, bra med Ali i fredags iaf. Men det är något jag hoppas att jag inte behöver göra många gånger i mitt liv. Fy, vilken pärs. Men det gick fort och smärtfritt för Ali och de skötte det så snyggt där i Öjebyn. Riktiga proffs.

 Det som är svårt nu är att inte ha någon som behöver mig när E är borta, och att göra sånna här saker som Ali brukade tycka va sååå kul... utan Ali. Det kan komma över en, ordentligt, när som helst, när man minst väntar det. Har ju aldrig varit med om det förut med någon egen hund. (Familjens hundar kan inte räknas in som regelrätta erfarenheter en sån här gång; det blir en helt annan sak när det gäller en EGEN hund..) Tror inte riktigt att jag var medveten eller beredd på hur stora känslor det handlar om. Men nu vet jag. Och det är inget annat än riktig sorg, även om den förstås bleknar betydligt fortare än sorg vid förluster av närstående människor. 

Igår var jag och pappa till faster och hämtade hem lite barnprylar. Fel! MYCKET barnprylar, menar jag. :) Det var en riktig guldgruva, med kläder från nyfött till kanske 4 års ålder. Mycket pojkkläder dock, av förklarliga skäl. Men det ska ju jag också få, om majoriteten gissar rätt.

T sa att han drömt att jag fick en pojke.. på 7 kilo!! Jag sa att jag innerligt hoppas att han inte är någon sanndrömmare..! Shit! Men det finns nog väl inget som tyder på att det skulle bli en sådan kluns än så länge iaf, även om jag börjar känna mig rätt tjock. :)

Ha det gott!